tillbaka
http://kampalaknights.blogg.se
Whatever happened to the great escape and to all the plans we made?
One of make-believe - maybe impossible to achieve, but oh so close..."
The story of the impossible, Peter von Poehl
Positiv särbehandling utifrån etnicitet
Helt oavsett vad man tycker om att kvotera in människor är idén om positiv särbehandling utifrån etnicitet helt vrickad. Försök nu att lägga alla för/emot-argument angående kvotering åt sidan, och fokusera istället på detta:
Hur ska vi sortera in människor utifrån etnicitet? (vilket självklart leder till den eviga frågan (eller kanske "kommer ifrån den eviga frågan", jag är inte säker, det är lite hönan och ägget, det där): VAD ÄR ETNICITET?? - en fråga som hittills ingen har kunnat eller velat besvara) - Det är ingen som vill precisera exakt vilka individer som skulle omfattas av detta. Vilka kriterier skulle ställas upp? Bakgrundsmässiga är väl de mest självklara, typ "du som är född utomlands" eller "båda dina föräldrar har utomnordiskt födelseland". Men då antar jag att man inte vill positivt särbehandla de som är födda i Tyskland eller England eller Australien, eftersom de passar in i vår norm för hur man ska se ut och vara. Det blir ju i så fall en fråga om utseende - vilket utseende passar inte in i vår norm och vilket utseende vill vi därför premiera? Hur svart hår har du? Hur bred näsa och hur bruna ögon? Hm. Någon mer än jag som luktar rasbiologi?
Det är den största frågan gällande detta sjuka förslag, men också det simplaste och därigenom kraftigaste argumentet mot en sortering av människor utifrån den förmodade etniciteten, som ingen har vågat definiera.
Ett annat argument i korthet är ju exempelvis varför en överklassflicka med akademikerföräldrar ska få företräde framför en arbetarklasskille som kämpat stenhårt för sina betyg, exempelvis, bara för att flickan förmodas ha en annan etnisk tillhörighet.
Grunden är att det inte handlar om etnicitet. Det handlar om normer. Vi måste bredda vår norm om svenskhet så att den inte, som nu, exkluderar människor som har en nyans mörkare hud eller inte brukar käka sill på midsommar. Det är den normen som gör att allt som avviker klassas som "etniskt särdrag" eller liknande. Det är också den normen som föder diskriminering. Om man passar in i normen slipper man pressas in i ett etniskt kollektiv, men om man inte passar in, då blir man sedd utifrån sin förmodade etnicitet, kultur eller religion. De som ses som "sanna" medborgare blir betraktade och behandlade utifrån sina individuella behov, medan en avvikare bemöts med åtgärder för dess särskilda grupptillhörighet.
Svensk kultur är inget statiskt, svensk kultur ser inte likadan ut nu som för femtio eller hundra år sedan. Därför kan vi omöjligt försöka slå vakt om den norm som exkluderar miljoner invånare i Sverige. Särrättigheter ska baseras på verkliga behov och inte på förmodade kollektiva grupptillhörigheter.
aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång
Och det är väl ungefär här någon gång man får bestämma sig som väljare. Vill man rösta på en Allians som inte definitivt har sagt nej till att passivt eller aktivt stödja sig på sd, och därigenom låta dem få en vågmästarroll i riksdagspolitiken? Jag tycker synd om de ändå förhållandevis schyssta folkpartister, moderater och centerpartister och för all del kristdemokrater, som itne vill se sd i Riksdagen i en maktposition. Om jag var Alliansvän skulle jag rösta blankt i det fall Reinfeldt vägrar ge besked.
Rajraj och gänget fiskar röster i Sverigedemokraternas sumpmarker. Men det är å andra sidan intet nytt kan man tycka, efter diverse idéer om svenskkontrakt och språktest för medborgarskap.
wow
Nu var det ungefär ett och ett halvt år sen de flesta av mina klasskompisar och nära vänner fyllde arton. Därför känns det lite konstigt att jag NU fyller arton. Å ena sidan känns det som att jag har varit arton länge. Å andra sidan kändes det som att jag skulle förbli evigt sjutton.
Nu är jag vuxen. Eller ja, myndig iallafall.
"i don't see what anyone can see in anyone else but you"
kongressdrömmar
foto från frihet.se (Alexander Donka)
Nu vet jag vad det är. Det är de där drömmarna som dyker upp på tisdag- eller onsdagnatten (under de 2,5 h sömn man får de nätterna) om att Uppland går upp och yrkar bifall, eller att man inte kan se vilka siffror som står på voteringsdosan, eller att man inte kommer ihåg vilket distrikt man tillhör och sätter sig med Norra Älvsborg eller Kronoberg. Eller att rulltrappan stannar så man missar acklamationen. Eller att man ropar JA jättehögt men det låter ingenting. Det är konstiga drömmar om en kongressal där man tillbringar minst 18 timmar om dygnet i fem dagar. Nu är det två år till nästa kongress. Skönt. Men lite sorgligt. För det var ju faktiskt himla kul också.
"fuck utanförskap"
Ja, jag citerar vår förra distriktsordförande Daniel Mathisens blogg när jag skriver rubriken. Fuck utanförskap.
En av Stockholms läns SSU-distrikts stora stridsfrågor på denna kongress handlade om mångfald. Integration, ville förbundsstyrelsen kalla det. Vi åkte på riktigt rejält med stryk, men jag är så jävla stolt över att vi gång på gång, med sån sjuk passion och glöd, gick upp i talarstolen och pratade om varför vi inte ska räkna upp alla som "det är synd om", varför vi inte ska beskriva människor utifrån det påhittade begreppet etnicitet, och varför vi ska se diskrimineringen som en struktur istället för att se etniciteten som en. Varför vi inte ska klumpa ihop människor i något stort homogent kollektiv som borgarna vill kalla invandrare, och som SSU vill kalla för "de med annan etnicitet".
Det var någon som gick upp i talarstolen från ett annat distrikt, och sa: "Varför får inte jag något jobb? Varför blir jag diskriminerad?" - hon tyckte att vi försökte blunda för diskrimineringen. Och de där frågorna är jätteviktiga att ställa! Vi måste se orsaker till diskriminering, vi måste analysera och se hur vi kan bryta strukturerna. Men svaret på frågan är inte "För att du har en annan etnicitet", utan svaret på frågan är alla de normer om vad det är att vara svensk som genomsyrar samhället.
Och det var ingen - inte ETT ENDA OMBUD på HELA KONGRESSEN - som kunde förklara vad etnicitet var. Sara KS från Stockholms län var väl närmast när hon sa att det var samma sak som ras (för att visa på hur sjukt det var att man fortfarande använder ord som dessa för att sortera människor), eller möjligtvis Danish när han sa att "etnicitet för er är bara ett rumsrent sätt att säga blatte". På lösa grunder ska vi alltså sortera in människor i olika fack beroende på vilken etnicitet de har. Etnicitet, som är då kanske, gissningsvis, något om kultur och ursprungsland och hudfärg.
Men vad är kultur? Människors sätt att vara? Jag utgår ifrån att ingen i SSU är kulturkonservatist som vill bevara den svenska "kulturen" intakt som den är med sillsmörgås och lagom och jante och kaviar på knäckemackan. (då har man liksom valt fel förbund). Men hur hur hur ska vi kunna bryta diskriminering om vi fortsätter att referera till människor som har avvikande levnadssätt som annorlunda, och att alla de som bryter mot vår norm är likadana, har samma behov och samma problem? Vi ser diskriminering. Men vi tror inte att man kan kollektivisera människor ofrivilligt och peka ut dem och säga att "du har det här problemet, för du är trekvartsindian" eller "åh, ni har olika hudfärg så ni måste mötas så att integrationsprocesserna kan börja".
Nej, fuck utanförskap. Fuck att vi försöker pressa in människor i små små ramar för hur det är okej att vara, och fuck att vissas lösning på problemet är att peka ut och gruppera och sortera och sätta etiketter på folk.
Det här inläggets rörighet och tankspriddhet visar hur sjukt jag tycker att det här är, och hur förbannad jag är. Måste jag tillägga att lenet reserverade sig mot integrationsprogrammet i sin helhet?
Regnväder och packning för kongressen
Imorgon åker vi! Och Joel kommer hem från Turkiet i natt, imorgon ses vi - 29 kongressledamöter och antagligen fyra ombudsmän - klockan kvart i tio på Centralen för att åka nån timme norrut, till Uppsala.
Jag är hemma igen på fredag, så sex dagars packning stuvas ner i resväskan. Jag försöker ta kläder som jag ser respektabel och proper ut i. Så att jag ser ut som någon man kan lita på och som har koll på läget. Hm. Två kjolar får det bli. Chinos är bra - och en vit skjorta. Nu måste jag fortsätta.
efterlysning?
/Frida efterlysaren
Mexikokaos
Knarkkriget trappas hela tiden upp. Det är otroliga summor som står på spel, och samtidigt får en förortspojke mellan 600 och 1200 kronor för att skjuta ihjäl en människa på knarkmaffians beställning.
Allt för att rika människor i USA och övriga världen ska kunna röka på och ta kokain. Man kan bli förbannad för mindre.
Konsumtionsfunderingar på söndagsmorgonen.
Men jag tror inte att det är så enkelt.
Det vore ju underbart fint om det var så enkelt, att om vi i rika delar av världen köpte och köpte och konsumerade mer och mer, så skulle alla få det bättre. Men jag tror inte att det är så. För det första så tillfaller vinsterna som de här företagen och fabrikerna gör INTE de fattiga arbetarna, utan fabriksägarna som antagligen redan har det ganska bra. Ofta är fabrikerna utlandsägda västföretag som bara placerat sin billiga tillverkning i något utvecklingsland. För det andra, så kan man tänka på: hur kan den här varan vara så billig? Hur kan de sälja en kjol för 49,50? Vem har betalat priset? Det är ju uppenbarligen inte jag som konsument. Vi kan utgå ifrån att det inte är fabriksägarna eller varumärkesbyggarna som har avstått vinst eller löneutrymme. Antagligen kan priset pressas ner så lågt för att arbetarna får undermåliga löner, för att deras villkor är hemska.
Och hur mycket man än vill, så är det inte klimatsmart att köpa kläder som är tillverkade i Kina eller Malaysia.
Det måste finnas en bättre lösning. Jag moraliserar inte och tycker inte att folk ska sluta konsumera. Men det kanske inte är det bästa sättet att hjälpa den fattiga arbetaren i Venezuela eller Angola genom att handla det som tillverkats där - iallafall inte utan krav på hur nämnda arbetares förhållanden och villkor sett ut. Kanske ska vi inte ha konsumtionen som medel för att hjälpa fattiga människor.
Och faktum kvarstår, att vår överkonsumtion tvingar människor att leva i fattigdom. Många säger att det är ju inte vårt fel att människor lever fattigt - bara för att vi lever i överflöd betyder inte det att alla inte kan göra det. - Fast vänta nu... om alla levde och konsumerade som en svensk skulle vi behöva över tre jordklot (om alla var som jenkarna skulle vi behöva nästan sex). Det betyder alltså - med all logik - att för att vi ska kunna bo kvar här och låta jorden försörja oss behöver vissa människor leva på mindre än vad de egentligen har rätt till! Vi har alla rätt till en sexmiljardersdel av den här världen, men om vi i väst nu tar mer än det, så stjäl vi från de som inte har möjlighet.
Ibland kan man må så dåligt över sitt eget levnadssätt.
Omskärelse av pojkar och flickor är INTE samma sak
I dagens DN läser jag att många läkare vägrar att omskära små pojkar. Detta efter ett beslut att landstingen ska erbjuda sådan omskärelse, under vissa speciella förutsättningar.
Jag håller med om att omskärelse av pojkar som är spädbarn bör förbjudas. Det är totalt oförenligt med FN:s barnkonvention ur flera olika aspekter (det är en ickemedicinsk omskärelse - alltså inget som man gör för barnets bästa, man frågar inte heller om barnets åsikt - eftersom barnet är spädbarn när omskärelsen sker).
Men att som Gunnar Göthberg, ordförande för Svensk barnkirurgisk förening och överläkare på Drottning Silvias barnsjukhus, jämföra denna omskärelse med kvinnlig könsstympning är ett skämt, till och med en skymf mot alla de kvinnor som omskärs i världen. Även om man kan tycka att omskärelse av pojkar är ett övergrepp, så är det vida skilt från den stympning som görs mot en kvinna i och med könsstympning mot henne.
Kvinnlig könsstympning innebär att man skär bort kvinnans klitoris och syr ihop hennes blygdläppar. Man hindrar henne från att någonsin njuta av sex, och bidrar även till infektioner i underlivet när man syr ihop det. Det är otroligt smärtsamt, inte minst när kvinnan ska ha sex första gången, och kvinnlig könsstympning är helt enkelt ett av patriarkatets vidriga ansikten. Det är kanske det värsta sättet vi känner till för det sjuka behovet hos vissa män att kontrollera kvinnors liv.
Att då jämföra detta ohyggliga övergrepp med att skära bort förhuden på män, vilket inte alls bidrar till någon funktionsnedsättning, och som till och med har vissa positiva aspekter (WHO rekommenderar omskärelse på pojkar och män för att förhindra smittspridning), är fasansfullt.
Jag håller med om att det är förskräckligt att utföra detta ickemedicinska ingrepp på barn som inte kan uttrycka sin egen vilja. Men jag blir förbannad när jag hör människor som Göthberg jämföra det med den fasansfulla stympning av en kvinnas underliv och det våldsamma övergrepp på hennes frihet och integritet som kvinnlig könsstympning innebär.
http://www.dn.se/nyheter/manga-lakare-vagrar-utfora-omskarelse-av-unga-pojkar-1.918069
min andra familj
